Jag rekommenderar Aftonbladets ledarsida:

Den 26 januari bekräftades att trafiken till den populära mikrobloggen Twitter blockerats i Egypten. President Hosni Mubarak var desperat. Kort därefter,
i februari, fick han avgå.

Att försöka begränsa internet är inget nytt. Kina, Nordkorea, Burma och Iran gör det regelmässigt. Bland andra.
Under den arabiska våren har internet blockerats i flera länder i försök att begränsa protesterna. Det har inte fungerat särskilt bra. Information vill vara fri.

Nu vill Storbritanniens premiärminister David Cameron diskutera de sociala mediernas ansvar för kravallerna i London. I klartext signalerar han begränsningar i tjänster som Facebook, Twitter och Black berry messenger.
Ett ohyggligt korkat svar på en mycket komplicerad fråga.

I nordöstra hörnet av Hyde park i London ligger ”Speakers corner”. Som varje London turist vet, själva sinne bilden för yttrande frihet. Vem som helst kan ställa sig på någon gammal bananlåda och säga vad den vill.
Det är ganska kul. Om man orkar lyssna.

Myndigheterna tyckte inte det var lika kul 1855, då var det upplopp i Hyde park. Utan varken Facebook eller Twitter. Tryckta flygblad och det talade ordet räckte utmärkt.

Faktum är att de sociala medier na bara kanaliserar vad som skulle kunna sägas på ”Speakers corner”. På samma sätt som en tryckpress kan göra. Eller en radiostation. Eller en högtalare.

Kravallerna i London har säkert många orsaker. I en opinionsundersökning från analys företaget YouGov 9 augusti svarade 42 procent ”kriminellt beteende” på frågan om den viktigaste orsaken till kravallerna. Följt av ”gängkultur” (26 procent), ”regeringens ned skärningar” (5 procent) och ”ras frågor” (5 procent).

Det viktigaste just nu är att få slut på kravallerna och åter ställa lugn och säkerhet. Det är polisens uppgift. Sen måste de djupare orsakerna diskuteras.
Jag tror en stor del av svaret ligger i att ett allt hårdare brittiskt klassamhälle ­begränsar ungdomars möjligheter.

I utanförskapet växer vreden och frustrationen. Vad som är den utlösande gnistan kan variera, men om man inte gör något åt ojämlikheten och hopplös heten kommer det snart att börja brinna igen. Någon annanstans.
Men de sociala medierna har lika stort ansvar för detta som bananlådan har, den som talaren i ”Speakers corner” ställer sig på för att höras bättre.

Priset vi betalar för yttrandefrihet är att folk säger dumma saker. Ibland ­jättedumma. Ibland så dumma att de bryter mot lagen. Som förtal, upp viglig eller hets mot folkgrupp. Ibland använder de penna, tryckpress eller Twitter när de säger det. Men att förbjuda pennor, tryckpressar och Twitter löser inte problemet.
Fråga Hosni Mubarak.
Han har prövat.